Rankingdebut

I lördags var det dags för vår rankingdebut och så klart var det både nervöst och spännande. Jag hade själv inga större förhoppningar om någon placering eller att vi skulle ut och prestera. Planen var helt och håller att vi skulle dit och känna på den typen utav tävling och få med oss nya erfarenheter hem.

Tävlingarna arrangerades utav SBK Göteborgsavdelningen och hölls i Göteborgs Hundarena. En riktigt stor eloge till klubben och hallen som båda hade anordnat och planerat allt väldigt bra. Välplanerad tävlingsplan, uppvärmningsrum och uppehållsrum för oss tävlande där vi kunde ställa upp burar och lämna grejer. Vid anmälan bjöds alla på goodiebags med godis, leksaker, presentkort och kläder från Kungliga hundar, vid lottningen stod Svenska Djurapoteket för små presentpåsar och SBK Göteborgsavdelningen för chokladkakor med lottnummer. Efter lottningen bjöds vi alla på en rundtur i lokalerna för att gå igenom hur vi skulle ta oss till uppvärmningshallen, in på tävlingsplanen och sen ut igen. Vi gick också igenom hela planen med tävlingsledare och domare som gladeligen svarade på frågor. Vid första anblick på planen så kände jag och många med mig ”oj, vad mycket tejp!” det var verkligen tejpmarkeringar överallt, start och slut på alla moment, markering för hinder, skyltar, koner, förtejpat rutanband, markering för dolda skicket etc. väl inne på planen sen så var upplägget extremt snällt och både tävlingsledare och hjälpredor hjälptes åt att plocka fram och av på planen så att det alltid endast var ett moment ute åt gången. Mycket smidigt och genomtänkt! Vi hade också lyxen att bli informerade utav en utan hjälpredorna när hund före oss påbörjade näst sista moment och blev sen hämtade i uppvärmningsrummet när de var klara.

Först ut kvarmomenten 4 st grupper á 4 ekipage i vardera (totalt 16 st starter). Sen de enskilda programmen, jag och Krim gick ut som startnummer 3 och tyvärr med en 0 med oss från kvarmomenten då han inte la sig ner hundra procent vid nedläggandet, gled sen uppåt och därmed en nolla på platsliggningen med kommentaren ”ligger ej”.
Krim kändes riktigt fin på uppvärmningen och vi gick in på planen med en härlig känsla. Väl inne på planen var han het, något påverkad utav miljön och gick igång nå enormt på applåderna vilket resulterade i att jag inte riktigt kunde föra honom som jag brukar göra mellan momenten. En utav anledningarna till att han gick ut och nollade vittringen då han låg alldeles för högt i aktivitet och jag inte lyckades med att sänka honom innan. Annars löste han det mesta som på träning och nollan vi ådrog oss på rutan var något som jag hade med mig redan innan. Jag visste att rutan inte var färdig för tävling. Känslan tillsammans inne på plan var magisk, det är så otroligt roligt att tävla tillsammans med honom!

Sitt i grupp: 10
Platsliggning: 0 – ligger ej (tyvärr la han sig riktigt dåligt på mitt kommando, något som vi haft problem med de senaste träningspassen så det var inget nytt. Annars jätte fin inkallning)
Fritt följ: 7,5 – något snett sättande, tränger vänster, tveksamt sättande, ej parallell stg ff (något slarvig i svängar och halter, men annars fin attityd och bra position)
Zäta: 6 – missar ett skifte, steg vid ställande (tyvärr satte han sig på första skiftet som var ligg, hände precis samma på uppvärmningen. Innan och efter det har det suttit perfekt)
Inkallning: 9 – litet steg
Rutan: 0 – utför ej moment (problem vid utskick till cirkel, vilket vi haft på träning också, jag har inte riktigt fått han att gå ut hela vägen på första skick utan han går halvvägs och vänder sen tillbaka. Jobbade igenom honom och fick ut han hela vägen med ett snyggt stå på 3e skicket. Snygg ruta för övrigt)
App.dir: 9 – agerar självständigt vid kon, båge in till förare
Cirkus: 9 – vinglig väg ut till kon
Vittring: 0 – tar fel pinne
Fjärr: 7 – sitter ej helt första skifte, flyttar fram halv hundlängd (vi har fått problem med stå-sitt skiftet igen då han gärna flyttar fram baktassarna)

Enligt plan fick vi med oss både en del tankar och många nya erfarenheter med oss hem. Jag är oerhört tacksam att jag gav mig ut även fast vi inte var helt klara. Jag fick med mig så mycket annan information som kommer vara värdefull till framtida rankingtävlingar och SM. Tävlingsdagen var på alla sätt helt fantastisk och absolut den bästa utav alla tävlingar jag någonsin vart på. Sammanhållningen, peppandet och hejandet alla tävlande emellan, publikens hejande och applåder, en väl arrangerad tävling med proffsiga funktionärer och domare och riktigt, riktigt bra lydnad! Jag kan verkligen rekommendera alla, även de som inte har för avsikt att åka på dessa tävlingar, att åka bara för att få uppleva och vara med om både bra lydnad och en otroligt härlig sammanhållning. Jag säger det igen: Heja Lydnadssverige!

Stort grattis till 1a Louise och Snipe, 2a Michelle och Kellie och 3a Sarah och Exxi till era fantastisk fina rundor.

 

Continue Reading

Årets ekipage och en massa boost

Krim och jag blev årets ekipage i lydnadsklass Elit på Vallentuna Brukshubdklubb:)

Mindre än en vecka kvar till tävling. Krim har fått två dagars återhämtning och idag körde vi ett jäkla boostpass bara han och jag.

Så här nära inpå tävlingsdag så jobbar jag gärna mycket pepp, mycket tryck och mycket belöningar. Vi ska bara känna att vi har en bra känsla och boosta allt vad vi kan. Egentligen inte så mycket tävlingslikt utan mer överraska och belöna både våra svaga punkter och de som är starkare.

Imorgon kör vi vårt sista ordentliga pass innan tävling. Då får jag hjälp med kommendering och tänker att jag ska fokusera på korta kedjor där jag slänger in belöningar och boostar lite här och var. Tänken är att fokusera på att hitta rätt känsla trots tävlingsledare på plan.

Onsdag blir det ett kortare fyspass, 3km med cykeln, massage och stretch. Torsdag återhämtningsdag och fredag ska vi bara in i tävöingshallen en timme för att känna på miljön och boosta lite kvarmoment.

Känner mig sjukt taggad på att få kliva ut på tävlingsplanen igen!

Continue Reading

Nästa helg ranking debut 

Just nu är vi mitt upp i att toppa formen för nästa helg är det dags för vår debut på rankingtävling (mer om ranking kan du hitta här). För oss, den här gången, som vilken annan tävling som helst. Vi åker dit för att debutera, få kunskap från den typen utav tävling och samla oss mer erfarenhet i bagaget. 

I och med att Krim hade hel lydnadsvila 4,5 veckor i december och sen i januari gick in i halvfart och bara fick köra lugna moment i ca 4 veckor så är vi inte riktigt tillbaka i fas varken i styrka eller kondition. Vi har inte helt fått hundra procent grepp om de nya momenten och vi har haft alldeles för kort tid på oss att hinna få till detaljerna i en del utav de andra momenten. Därför går jag ut helt med inställningen om att vi är där helt utan tanke på att prestera. Jag kommer, som alltid när jag tävlar, sätta upp små mål som jag vill att vi ska uppnå och sen fokusera på tanken om att vi är där för att checka av de nya momenten, miljön och njuta utav att inspireras utav alla andra fantastiska ekipage. 

Jag njuter till fullo av att vi är tillbaka på träningsplanen tillsammans, han och jag! 

Continue Reading

OCD i bogleden

I slutet på december var jag till veterinären med Krim och gjorde en röntgen av båda bogleder, detta pga att han under det senaste året visat på stelhet och en del ömhet i hö bog ffa när han reser sig efter längre vila. Under två tillfällen 2016 blev han behandlad med antibiotika mot misstänkt fästingsjukdom, frågar ni mig idag, med röntgensvaren i min hand, så var det helt fel. Jag tror inte han haft varken borelia eller anaplasma!

I fyra veckor fick jag vänta på en tid till en ortopedspecialist som skulle tolka bilderna och sen göra en ny bedömning. Jag hade mina misstankar och så klart har oron vart maxad då jag egentligen inte alls vetat vad prognosen skulle bli. Efter en del turer med att få snabbare tiden hos rätt veterinär så äntligen fick jag en tid till Ole Frykman, dit jag velat från förta början. 

I förra veckan var det dags för Ole att klämma, känna och kolla på Krim, bedöma bilder och komma med domen. Och mycket riktigt, som jag misstänkte, så har Krim en OCD (osteocondros) i höger bogled. Mest troligt har den gett sig till känna långt innan han flytta in hos mig, vanligast är att de blir aktivt halta runt 4-6 månader och att man då går in och opererar för att plocka bort den lilla broskbiten som då lossnat och skapar smärta. Men i och med att han aldrig vart halt på ett tydligt sätt så har det vart extremt svårt att ens se det. 

Genom att bara titta på bilderna så kunde inte Ole svara på om biten redan lossnat och kroppen därmed tagit hand om den eller om den fortfarande ligger kvar i läge och kanske lossnar längre fram i tiden. Man kan dock se tydliga pålagringar i bogleden också, vilket skulle kunna tyda på att det i tidigare stadie vart en pågående proces i bogen och idag är det därför svårt att säga om det är ocd:n eller pålagringarna som påverkar rörelsemönstret 

I och med att Krim är en aktivt tävlande hund och fortfarande har framtiden för sig så gav Ole mig två allternativ. Det ena alternativet var att nu göra en artroskopi, gå in i leden och se hur det ser ut, skrapa rent om det behövs och sen rehab på det. Det andra var att anta och hoppas på (vilket i det här läget är mest sannolikt i och med de redan tydliga pålagringarna) att biten redan lossnat och kroppen därmed har tagit hand om det själv, köra på honom som vanligt i träningen och skulle han i framtiden visa på hälta så kan man då välja att göra en artroskopi för att gå in och skrapa rent i leden. Vi diskuterade och pratade länge fram och tillbaka. Om jag kör på han tills han börjar halta, kan det bli värre då? Vilka är riskerna med op? Fördelar/nackdelar?! Nej, en ocd blir inte värre av att man belastar den. Det som däremot är farligt är just om man fortsätter belasta hunden trots hälta för då blir det inflammation i mjukdelarna som kan leda till skador i både muskler, leder, ligament etc. Men så länge hunden är besvärsfri, inte visar på tydlig hälta eller smärta, är fortsatt jämnt musklad så är det inget som blir värre under aktivitet. Däremot finns det ju redan en skada med pålagringar i bogen så så klart kommer det alltid finnas en defekt i den. 

Jag har valt att köra på! Om det i framtiden sen visar sig att han börjar halta, då blir det operation. Men det kan ju också vara så att han kan leva ett aktivt liv helt utan att biten lossnar och då slipper vi operation överhuvudtaget och allt vad det innebär med rehab. 

Däremot har jag tänkt om min träning en del. Målet är fortsatt det samma, men jag har tex valt att inte valla något mer med han, mer än att han kan få vara med och flytta fåren vi ev behov och kommer vara extremt noga med att aldrig köra fys och hårt lydnadspass under en och samma dag och det blir inga fler ”bara för att det är roligt att träna” träningspass. Utan alla pass ska vara väl planerade och genomtänkta. 

Så klart är det skit med ocd. Men vi har fått klartecken så vi kör. Mot stjärnorna!! 

Continue Reading

Året 2016

När jag tittar tillbaka på 2016 så inser jag hur otroligt mycket jag hunnit med, både privat och i hundträningen. 

Verkar dock som om att vi är ganska så bra på att sparka igång de nya åren med skador:/

2016 inleddes med en skadad trampdyna på Krim, följt utav misstänkt fästingsjukdom som vi genast började behandla men antibiotika. 

I februari blev vi uttagna till Talangtruppen 2016 och därmed påbörjades en resa som både är och hela vägen har vart helt magisk. I mars var vi på vårt första Talangläger, darrig på benen och nervös till tusen inför första ”minitävlingen”. Tänk så mycket som hänt bara sedan dess! 

April och äntligen kom vi ut på tävlingsplanen och debuterade i eliten. Även det en helt otrolig känsla! Två tävlingar på en och samma dag och vi fick med oss vårt första 1a pris hem. 

Efter det har resan gått både upp och ner. Vi har fightats med dessa eländiga nollor som så gärna ville in och förstöra för oss. Rent mentalt en ganska tung resa där jag fått jobba mycket med mig själv. Men trägen vinner och med träning kommer framgång. Talanglägret i Väla i maj gav mig nya tankar och ny inspiration och sen var vi igång igen. Inte hundra på banan, men åt rätt håll. 

Under sommaren visade Krim på diffus hälta igen med misstanke om nytt skov fästinsjukdom och ny antibiotikakur sattes in. Vi slog oss ihop med vår nyfunne vän och bästa teammate, köpte får och stängslade ny hage hela sommaren. Ett nytt äventyr som jag trots allt slit inte ångrar en sekund. Det är så mysigt att ha får! 

I slutet på juli, en tävling i spöregn, tog vi vårt andra första pris. En sån där runda som jag aldrig kommer glömma. Vi var ett! Sen var det landskamp med Talangtruppen mot Norge, vi gjorde ytterligare en fin runda och blev placerade andra bästa svensk. 

September kom och ett utav mina mål med min egna träning sattes på prövning i hundloppet Run with your dog. Tyvärr hade lyckades jag skada mitt knä någon månad inna men trots det tog vi oss runt på en fin tid och knep en 3e placering. 

SVENSK LYDNADSCHAMPION. Vi tog vårt sista första pris och ett utav våra stora mål var i hamn. Nybakad champinjon och bara det kan ju få vem som helst att sväva på moln ett bra tag. 

Efter det har vi haft ganska gott med medvind och redan i oktober hade vi tre fina resultat att lägga på SM kvallistan och därmed är vi nu klara inför lydnads SM 2017. 

Oktober bjöd även på vårt sista Talangläger 2016. Ett läger blandat med glädje och även lite sorg över att vårt fina gäng nu är splittrat och på andra vägar tar sig till toppen. Det har verkligen vart helt fantastiskt att få följa alla dessa talanger på så nära håll, vi har fått vänner för livet och förhoppningsvis lagkamrater till framtiden. 

Ganska snart beslutade jag mig för att söka till Talangtruppen 2017, att få möjlighet till den hjälpen och stöttningen när vi under 2017 ska ut på ranking och SM för att kriga, det är värt guld. Redan i november fick vi veta att ledningsgruppen fortsatt tror på oss och vi fick en plats i Talangtruppen 2017. 

De här sista veckorna på året har Krim fått vila helt från lydnaden. Vi har ägnat oss mer åt vallningen och långa promenader. Vi har stannat upp en stund och bara njutit utav vår fina 2016 som vi haft tillsammans. 

Vi har även utökat familjen med ännu en lite fyrbent grabb som jag till framtiden tror starkt på. Exx är en bc hane på snart 6,5 månad som också kommer från Agdalavallarnas kennel. Ett riktigt litet charmtroll som visar på fin potential. 

Tyvärr avslutar vi året på ett något sämre sätt med påbörjad hältutredning hos veterinären. Något spökar i höger bog och han smärtar tydligt vid palpation och böjprov. Vanlig slätröntgen är gjord och nu väntar vi tid hos en ortoped i slutet på januari. 

Min fina mamma påminde mig igår om vilken fantastisk resa jag gjort det här året. Hur mycket jag utvecklats i mig själv. Att jag fått fler verktyg till att hantera både med- och motgångar. Målmedvetenheten, styrkan och självkänslan i mig själv, viljan att oavsett vad kriga mig fram till målet. Vill man så kan man!! Och vi ska fasen se till att inget kan stoppa oss under 2017 heller! 

Continue Reading

Kvarmomenten

Just nu och sen en tid tillbaka pågår det otaliga diskussioner ang lydnadens kvarmoment. Efter den här helgen har det ploppat upp på var och varannans sida om egna erfarenheter där både deras och andras hundar fått påhälsning av annan hund som lämnat sin plats på kvarmomenten. Jag själv har inte riktigt upplevt ännu att det är ett så stort problem som det faktiskt verkar vara. Jag har med Krim startat 15 tävlingar där jag gjort kvarmomenten, 14 lydnad och 1 bruks och på endast en utav denna tävlingar (vår senaste start i helgen) har domaren fått bryta för att annan hund gått fram, i detta fall till min hund. Så jag har som sagt inte upplevt att det vart något problem, förrän nu. För jag kan känna mer nu efter den här händelsen att det verkligen inte är roligt att vara den som är utsatt! 

Jag har alltid vart väldigt noga med att träna kvarmomenten, tränar de flera ggr i veckan och har verkligen jobbat på och forsätter jobba på att skapa trygghet och säkerhet hos min hund i momentet. Det är verkligen noll tolerans på att ens visa minsta intresse utav annan hund. Du sitter/ligger där jag lämnat! Jag önskar så att alla som tävlar i någon form utav gren där det ingår kvarmoment, tänker på samma sätt men tyvärr så är det inte så. Kvinnan vars hund som gick fram till Krim i helgen, kom själv fram till mig efter tävlingen och erkände att hon har svårt att få till träningsmöjligheter. Att hennes hund alltså inte alls är så pass tränad som denne borde vara för att få göra kvarmomenten på tävling. Skäms! Att man ens går ut på tävling och utsätter andra medtävlanden hundar för detta. Det är fruktansvärt! 

Nu är de nya reglerna inför nästa år beslutade och i och med de kommer vi ha kvarmomenten kvar. Just den biten säger jag inte så mycket om mer än att jag ser fram emot de nya kvarmomenten i FCI class 3. Men i och med att det är beslutat, att vi kommer ha kvarmomenten kvar så är det bara att lägga ner all diskussioner om hur vida kvarmomenten ska vara kvar eller ej eller huruvida det är bra eller dåligt. Släpp diskussionen och gå ut och träna istället! Det enda vi kan göra nu är att hjälpas åt att sprida just vikten av att träna kvarmomenten i precis samma mängd (eller mer om min hund behöver det) som vi gör med de andra momenten. Hjälpas åt att sprida vikten av att min hund ska vara stensäkert på sin uppgift innan jag går ut och utmanar momentet på tävling. Inspirera, peppa och puscha varandra till att träna de. 

Kvarmomenten kommer vara kvar och vi kommer behöva träna på de! 

Continue Reading

Att passera det magiska 300

Inte nog med att Krim förra helgen gick och blev Svensk lydnadschampion så har han idag levererat sin bästa runda någonsin (ännu ett personbästa att lägga på meritlistan). 

Idag har det vart tävlingar på Bro-Håbo BK, dubbeltävlingar både fm och em men jag valde att bara anmäla till fm. Med familj & barn så gäller det att få tiden att räcka till till allt och alla. Det var dubbla planer med de första fyra momenten i ring 1 (domare: Jimmy Wranning) och resterande fyra i ring 2 (domare: Tomas Lundin). Alla började med gemensamma kvarmoment där vi gick ut i första gruppen. Oturligt nog så hann vi inte stå gömda speciellt länge innan alla förare blev framkallad igen, när jag kliver fram från gömstället så möts jag av att hunden som satt bredvid Krim nu står framme vid Krim. Jag handlar ganska snabbt genom att glatt kalla in Krim, direkt kliva av planen och belöna med kamp. Hade det vart för ett år sen så hade en sån här händelse kunnat sätta djupa spår hos Krim och sett till att vi fått backa mils med steg för att hitta tillbaka igen. Men nu är han rätt säker på kvarmomenten och känns trygg i sin uppgift så just den här händelsen tror jag inte kommer påverka till framtiden. Det är så klart sjukt tråkigt att det ska hända i elitklass och att det drabbade just oss. Men vi laddade om, tog nya tag och drämde till med 10 på både sitt i grupp och platsliggning. 

På uppvärmningen kändes han riktigt fin och vi tog med oss den känslan genom hela programmet. Helskotta vilken fantastisk runda han leverera idag. Vi båda höll ihop precis som vi ska och allt bara flöt på precis enligt plan. Att dessutom få både höga betyg och fina kommentarer från självaste domaren Tomas Lundin, gjorde att jag svävade av planen och fortfarande är helt lyrisk utav lycka över hur fantastiskt fint vi utvecklas tillsammans på planen. Om och om igen överträffar vi oss själva och slår till med ännu ett personbästa. 301,5p och en andra placering. Det känns helt ofattbart att ha klivit över 300p sträcket, få till fin fina poäng till SM-kvallistan och faktiskt känna doften av en start på SM-2017. Ej är inte kvalperioden över och än behöver vi höja ett resultat till, men wow vad häftigt att för första gången vara närmare än någonsin! 

Klicka på varje moment för att se film (länk till youtube) 

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 9
Zäta 9,5
Inkallning 9
Rutan 10
App.dirigering 10
Hopp-apport 10
Vittring 8
Fjärr 9

Nu är det fyra veckor till nästa tävling och fram till dess ska vi fortsätta precis som vi gjort. Bibehålla känslan och glädjen på planen. Fokusera på att stärka alla sitt och fortsätta traggla ”inte tugga på vittringspinnar”. 

Continue Reading

SVENSK LYDNADSCHAMPION

I Lördags var vi på Eskilstuna Lokala KK och tävlade. Jag har ingen bra erfarenhet från när vi var där senast gällande våra resultat och hur Krim gick på planen, däremot är klubben helt exemplariska på att arrangera tävlingar. Av någon anledning så hade jag jätte svårt att hålla ordning på mina nerver den här dagen och var helt sjukt nervös strax innan jag skulle gå in på planen. Inte alls bra! Som tur var hade jag Sofia på plats som lugnade och peppade så trotts alla fjärilar i magen så lyckades jag samla mig något innan det var dags för oss att entra planen.
Vi gjorde absolut ingen guldrunda, men vi höll ihop genom hela programmet, räddade poöng och nollade inget moment. 272,5 poäng och därmed vårt tredje första pris i elitklass och championatet i hamn. Vilken lycka, vilken känsla! Ett utav våra stora delmål är uppnått och jag har tagit mig så mycket längre i tävlingssamanhang än vad jag någonsin gjort tidigare. Nu väntar nästa mål och därmed nya utmaningar.

Platsliggning 9,5
Sitt i grupp 10
Fritt följ 8
Zäta 8,5
Inkallning 7 (DK på nedläggande)
Rutan 10
App.dirigering 6,5 (påväg mot mitten för dirigera om han en gång)
Hoppet 9,5
Vittring 7 (tuggar på pinne)
Fjärr 9,5

Nu laddar vi om in för kommande helg tävling och den fortsatta jakten på SM-poängen. Än har vi en massa detaljer som behöver förstärkas ytterliggare men hej vilken resa vi gjort under det här året och än är året inte slut.

Continue Reading

Vallentuna flyg- & motordag

Igår hade Vallentuna sin årliga flyg- & motordag som alltid hålls på flygfältet precis i anslutning till vårt klubbområde. Och självklart fanns vi på plats, men inte för att kolla på alla fina flygplan, bilar eller andra aktiviteter, utan så klart för att utnyttja den miljön till träning. 

Jag & Ronja körde ett tufft pass med grabbarna men man kan väl säga att det för de var en pece of cake med all störning som fanns på plats. Det var värre för oss förare som knappt hörde vad den andre sa på grund utan helikoptrarna som dånade bara en liten bit ifrån.

Det var bilar, flygplan, helikoptrar, folk som passera både nära och på avstånd, speaker och musik som dånade i högtalarna, alltså en extremt svår miljö och inte bara en miljö som är bra för våra hundar att utsättas för utan också för oss förare. Jag som förare måste också jobba på att hålla ihop mig själv, verkligen lyssna lite extra på tävlingsledaren som får stå och skrika och fokusera på att bibehålla bubblan mig och hund emellan. Likväl får min hund träna på allt oljud, lyssna till en tävlingsledare som skriker, en förare som måste höja rösten för att ens få hunden att höra kommandon, vilket i sin tur leder till att alla kommandon kanske inte låter som de annars brukar göra. Det krävs verkligen fullt fokus och koncentration från oss båda för att få teamet att fungera.

Men så roligt det är att utsätta sig för lite annorlunda miljöer. Och i det här läget så jobbade grabbarna på nå förbannat bra och visade på både fin helhet och detaljer i träningen. De kopplade bort allt annat runtomkring och gick all in för sin uppgift. Fasen vad bra vi var! Fasen vilken skön känsla att åka från en så förhållandevis svår träning och känna att vi tillsammans ägde hela flygfältet!! 

Film från när vi fick fritt följ mitt bland allt oljud och rörelse (länk till youtube) 

Continue Reading
1 2 3 6