Att ha siktet inställt på målet

Jag har haft hundar hela livet, familjehundar, ett gäng odrägliga som var mest ouppfostrade & drog i kopplet på promenaderna.
När jag var 14 år börjar jag träna och tävla agility med vår mellanschnauzer som drog ifrån planen så fort min mamma var med, ganska snart la jag ner alla aktiviteter med henne och så sent som när jag var 18 hade jag lyckat tjata till mig min alldeles egna hund. En blandras Border Collie/Rottweiler som jag prövade på det mesta med. Det tog oss 25 starter i Lydnadsklass 1 innan vårt LP 1 var i hamn. Ett kämpigt mål, men ett mål som vi uppnådde och som trots allt gjorde att jag köpte min andra hund och påbörjade träningen med honom. Redan där föddes mina tankar om att en dag kämpa mig upp till en pallplats på lydnads SM.

På vägen har jag hunnit ha både en & fler hundar som av olika anledningar gått bort i förtid och därmed har mina drömmar & mål malts ner till noll, om och om igen. Men livet är alldeles för kort för dåliga hundar och med facit i handen så ångrar jag inget utav alla de val jag gjort. Trots alla motgångar och kämpiga år med alla dessa hundar har jag någonstans haft kvar den brinnande glöden och ambitionen om att en dag ta mig till mitt mål och på vägen har målet hunnit växa sig större. En pallplats på lydnads SM har blivit till en pallplats på lydnads VM. Det är endå rätt fascinerande, hur ett mål, trots motgångar och nästan 3 års utebliven tävling för mig, resulterade i att växa ännu högre. 

För 1,5 år sen kom Krim hem till mig, till en början hade jag svårt att släppa han för nära inpå, han var ju ännu bara en rad utav alla dessa hundar som passerat.. Det var självförsvar, jag ville inte bli sårad ännu en gång. I början var jag skeptisk & väldigt negativ, min sambo och mina träningskompisar fick vid flertalet tillfällen höra ”han kommer aldrig lära sig det här”, ”han kommer aldrig ta apporten”, ”vi kommer aldrig kunna tävla” etc. etc. Ganska snart släppte de känslorna, vi lärde känna varandra, jobbade ihop oss till ett team och redan efter 4 månader hade vi startat vår första lydnadstävling med ett förstapris och efter det rullade det på ganska så bra, inom ett år var vi uppflyttade till elitklass i lydnad och lägre klass spår i brukset. En resa över alla mina förhoppningar! Och idag är han den absolut bästa utav de alla. 

Jag har alltid vart öppen och tydlig med mina mål med hundträningen & hela hundägantet. Är målmedveten och har gett mig f*n på att jag ska ta mig dit. Vägen hit har vart ganska tuff, på olika sätt och jag förväntar mig att den kommer fortsätta passera fler uppförsbackar, även om jag själv fördrar när det blåser medvind;) Jag har lärt mig nå oerhört mycket utav min resa och utan alla dessa uppförsbackar hade jag aldrig haft så mycket kunskap som jag har idag. Idag känner jag att jag äntligen har oddsen på min sida och att det finns både hopp & en chans att vi faktiskt tar oss till målet. Man måste ju trots allt sikta mot stjärnorna för att ta sig till trädtopparna! 

Än är det långt kvar på vår resa men känslan av att ha tagit sig så här långt, den är oslagbar. Att äntligen få vara uppe i elitklass och fightas, att faktiskt, för en gång skull kunna se sina mål på riktigt, att vägen är möjlig (om än lång & krokig) och att få dela dena resa med sin absolut bästa vän & lagkamrat det är så sjukt häftigt. Att vi av alla sökande, faktiskt är en utav de som har en plats i årets Talangtrupp, att vi lyckats med att ta ett första pris i elitklass, det är långt mycket längre än vart jag varit tidigare i min hundträning. Så även om vi kanske inte når hela vägen till en pallplats på VM så har jag i alla fall hunnit beta igenom en hel massa delmål på vägen. Och trots höga mål & ambitioner, en massa tid & hårt arbete och en jäkla massa jävlar anamma så har lydnadsträningen aldrig vart så rolig som den är idag. 

Summan av det hela: ge inte upp dina mål, tvivla varken på de eller dig. För så länge glöden kvarstår så finns det alltid chans för elden att börja brinna. 

Continue Reading

Tävlingsdags, fritt följ & zäta

Jag har anmält oss till tävling igen, bara en den här gången och fram till dess jobbar vi på att förstärka specifika delar. Sen efter den tävlingen blir det utvärdering, ny planering och sen ordentlig träning innan nästa start. Efter vårens intensiva tävlingsperiod så har jag lärt mig att det, just nu, inte är ett upplägg som passar oss. Vi behöver ha i alla fall 2-3 veckor mellan tävlingarna för att behålla kvalitén. Jag har känt lite under våren att vi tävling efter tävling tappat mer och mer utan allt det fina vi har. Men nu, efter några veckors träning så har vi hittat tillbaka och är taggade för en ny tävling att sikta på.

Just nu jobbar vi mycket med kontakten i fria följet. Positionen har vi och den är inget som jag vill ändra i, däremot önskar jag få bort fler kontaktdippar, dels för att det ser snyggare ut med kontakt och dels för att om han har mer fokus på kontakten så är chansen mindre till sneda sitt eller andra missförstånd. 

Här en film från i morse när vi tränar fritt följ (länk till youtube) 

Även i zätat måste jag vara mer konsekvent med kontakten, framförallt att han inte dippar i svängar eller vid upptag. Sedan har han en tendens till att börja fuska när han själv anser att han kan saker tillräckligt bra, därför har vi senaste veckan påmint om stadgan och att han endas får sluta upp med mig när han får kommando för det. 

Här en film från hur vi tränade zätat idag (länk till youtube) 

Continue Reading

Apporteringsträning & belöningstanke

Jag älskar snabba resultat, vem gör inte det liksom;) Redan i förrgår, vid första träningspasset där jag la om strategin & fokuset för våra apporteringsingsingångar, kunde jag se snabba resultat.

Jag har verkligen tagit med mig det Diana tipsade om på talanglägret. Att jobba ”muskler” och att verkligen tänkta på vilket sätt jag använder mina belöningar, vad jag vill få ut av de istället för att bara slentrianbelöna på samma sätt helatiden. Generellt tror jag att vi är rätt många som till en början lägger stor vikt i att lära in flera olika belöningar och belöningsord, men sen tappar vi lätt det, använder de olika belöningarna men tänker inte så mycket på varför eller vad de faktiskt ger för resultat i vår träning. Vi håller lätt tillbaka våra lite ”hetare” hundar istället för att utnyttja egenskaperna som vi kan få ut utav just de olika belöningslekarna.

Det jag gjorde med vår apportering var att börja med att fundera på vad det är jag vill ändra på, vad behöver förbättras? För det första så har vi någonstans på vägen skapat oss en osäkerhet & ett missförstånd som lett till både tugg och ibland även en del ljud och på det har ingångarna blivit riktigt kassa då han gärna glider in snett bakom mig. Jag har vart lite försiktig med att pilla i det här på ett tag då jag velat ha en ordentlig plan och verkligen analyserat vart bristen ligger. Belöningsförväntan? Osäkerhet? För hög aktivitetsnivå? Oviljan att släppa apporten? Eller bara okunskap? Osäkerhet & okunskap skulle jag säga i kombination med oviljan att lämna ifrån sig apporten. Så hur går jag vidare för att stärka dessa bitar?

De två senaste dagarna har jag testat med att dra upp han ännu mer i kamplusten, få ännu lite mer tryck i han och verkligen få honom att suga på leksaken. Jag har kampat gärnet med honom och sen skickat honom på apporten med villkor om att få leksaken och inte på vilket sett som helst utan vi verkligen äger leksaken tillsammans, kampat ihop, i kombination med att han ibland får vinna den. Det kanske låter oklokt att öka aktiviteten på en hund som redan ligger högt i aktivitet, men tanken är snarare att höja kamplusten i han. Jag vill få tryck och fokus på uppgiften och det är precis det resultat jag fått.

Han har de senaste två dagarna gjort 9/10 felfria ingångar (en var något sne) och han har vart i helt rätt balans och aktivitet. Svårigheten nu är att bibehålla honom där utan att få överslag och få en allt för het aktivitetsnivå. Ni vet, den berömda vågskålen, svårigheten & utmaningen med Tävlingslydnad.

På sidan av kommer jag jobba med själva avlämningsbiten, få honom att tycka det är minst lika häftigt att släppa apporten som att hålla den. Mer om det en annan dag.

Continue Reading

Välbehövlig vila

Vi har tagit några dagars vila, jag har kopplat av med familjen på spa & Krim har fått vara hemma med min lillebror. Gött att få vila upp sig och ladda batterierna lite efter en enormt intensiv vår. I nog med att jag lagt extremt mycket tid på min egna träning, så har jag också hålla i både en lydnadskurs på klubben och en viltspårkurs privat. Anordnad både föreläsningar och tävling på klubben och utöver det tagit hand om allt som behöver ros runt i hemmet. Nu har äntligen lugnet börjat lägga sig och jag har lovat mig själv att hösten ska bli något lugnare!

Igår var Krim hos Jessica Pelz på genomgång. Vi brukar besöka henne med ca 4-6 månaders mellanrum bara för att kolla av kroppen och se så inget onormalt har hänt. Sist vi var där var i januari/februari bara två dagar innan vi började medicinera honom mot anaplasma. Då var han väldigt orolig och visade tydligt på obehag i hela kroppen vid minsta beröring. Igår var han lugnare och hade inga problem med att Jessica kände och klämde. Några fynd gjorde hon, en del kvarstående sen tidigare och ett par nya. Bl.a. så har han en knuta vä rygg långt bak, hö bog/skuldra fram samt hö bog/bröst. Knutan framme vid bröstbenet är ett nyfynd och inget som oroar men vi ska jobba hemma med att hålla den borta och sen ska vi tillbaka till Jessica i augusti igen. Så otroligt skönt att allt såg bra ut och att det lilla vi hitta går att hålla efter själv hemma.

Träningsmässigt då, jo då ska vi hugga tag i och verkligen grotta ner oss i apporteringen igen. Vi ska jobba med att bara hålla fast och att kunna släpp direkt på marken på kommando. Fick tips på talanglägret om att jobba med toarulle, ett föremål som vid tugg blir väldigt tydligt när det är rätt eller fel. Så nu ska vi börja bara hemma med att hålla och att kunna släppa. Sen börja jobba om ingångarna, få de säkrare och rakare och därmed tror jag att stor del utav vårt tugg kommer försvinna. Så tråkigt med så många poäng som försvinner i tre moment pga lite tugg vid ingången. Ni ska få ta del utav apporteringsträningen så får vi se om toarullen och tydliga kriterier kan hjälpa oss att bli starkare!

Continue Reading

Säger hej då till brukset


Den här veckan har vi haft en ganska lugn lydnadsvecka. Efter helgen känner jag mig fullmatad med inspiration och har hunnit skapa mig en god plan inför framtiden. En plan som vi börjar på i nästa vecka! 
I stället har vi tränat lite bruks och även hunnit köra ett pass i vallhagen. 

Med bruket hade jag en plan på att vi skulle starta lägre klass redan i sommar, det är bara skotten vi behöver lägga på och sen bli något starkare i budföringen. Men så var vi iväg på klubbens skotträning i går och Krim blev påverkad redan vid första skottet. Tidigare har jag upplevt han som skottfast då han inte visat någe obehag alls, men igår var det annorlunda. Jag la han platsliggning, ensam, och skytten var beordrar att skjuta fyra skott med en minuts mellanrum. Första skottet kom, Krim låg kvar men väldigt tryckt i hela kroppsspråket. Jag släppte upp han med kampbelöning och sen kampade vi oss igenom resterande skott, inte en gång släppte han kampen utan jobbade på fint. Däremot efter att skotten var klara så var han fortsatt berörd och kunde inte komma tillbaka till arbete, utan visade stor oro. Så vi packade ihop och åkte hem!

Idag var vi tillbaka till klubben och tränade lite lydnad och han visade ingenting utan jobbade på kanonfint, som alltid! Skönt det! 

Jag håller nog fortfarande på att överväga lite, men mest troligt lägger jag bruket på hyllan för min & Krimsans del. Känner inte att det är värt att sabba exempelvis kvarmomenten i lydnaden för att han under bruket kommer vara tryckt. Just rädslor är en sån känslig del och jag tror inte på att vi helt & fullt kan träna bort rädslor på våra hundar. Däremot kan vi absolut få våra hundar att hantera situationen. Med Krim, som är en rätt känslig hund (även om det inte alls syns på lydnadsplanen), så tror jag absolut att han kan lära sig hantera situationen och på lydnad utföra det som jag ber honom om, men han kommer alltid att vara lite tryckt och därför inte till fullo ge allt han har. Dessutom är jag rädd att han ska lägga på sig ännu mer om jag går in och pillar i och ställer krav på han under situationer där han känner obehag. Hade det vart så att jag hade velat prioritera brukset så hade jag lagt tid på & verkligen tränat det. Men nu när jag vill prioritera lydnaden och för inget i världen förstöra allt det fina vi har där så väljer jag att inte gå vidare med skotträningen. Jätte tråkigt tycker jag då han är så otroligt fin i både spåret och lydnadsarbetet. Men vi har vårt mål i lydnaden, och det ska vi uppnå! 

I onsdags fick vi möjlighet att åka med en kompis till hennes får. Insåg att Krim inte fått träffa får på 9 månader. Vi hade tappat rätt mycket båda två, framförallt jag. Michelle och jag turades om att köra honom lite så att jag både kunde se hur hon jobbade med honom och så att jag fick möjlighet att känna på honom och lära mig själv. Han har ju lätt för att bli lite osäker och klistrig i hagen, släpper arbetet så fort han får för mycket tryck från förare. Men är fin med fåren och jag upplever han som lyhörd. Jätte roligt att få valla lite igen och mer kommer det bli  då vi har lite planer på g. 

Continue Reading

Tävlingsläger med Talangtruppen 

Vilken helg vi har haft! Jag har svårt att finna ord. Talangerna, ledningsgruppen, hundarna, träningsplatsen, solen & värmen, glädjeskratten, peppandet, hejandet & så mycket mer. Jag tror att vi alla som var på plats åkte där ifrån med samma euforiska känsla.

Att på fredagkvällen möta upp resten utav talangerna på Väla kursgård och redan där få känna, wow vilka människor. Installation på rummen, lite träning blandat med middag, vin och en massa härligt prat och goa skratt. Bästa sättet att toppa formen inför lördagens träningstävling.

Lördag morgon var det samling, lottning och sen satte vi igång med fm träningstävling. Jag drog startnummer 9 och valde att inte värma upp jätte mycket inför vår start. Dagens mål var att bibehålla samma grymma känsla som vi alltid haft, sudda bort det dåliga från torsdag em tävling och göra ett något vassare program. Nog lyckades vi med alla våra mål! Revansch! Känslan var tillbaka och majoriteten utav alla moment satt som en smäck.

Film från träningstävlingen! (länk till youtube) 

Efter träningstävlingen fick vi alla enskilda samtal med Lillemor och Helene och de som ville fick både teoretisk och praktisk hjälp med enskilda moment utav Diana. Helgen fortsatte med gemensam träning i mindre grupper, föreläsning av Royal Canin om utfodring av tävlingshunden samt fortsatt prat och utvärdering om att toppa formen.

Krim och jag har under helgen jobbat en del med bl.a. ingångar på planen, koncentrationen – att oavsett vad ha 110% fokus på mig, stadga i zätat, snabba stå vid kon och i inkallningen – jobbat mycket med olika typer utav belöning, att verkligen lägga vikt i vilken belöning som passar bäst vid vilken aktivitet. Vill jag tex att hunden tänker muskler eller jakt? Vi tittade också en del på olika övningar för att befästa hoppet (som han allt för ofta börjat springa brevid på väg tillbaka) samt att vi i teorin pratade om olika sätt att jobba med våra apporteringingångat för att dämpa både ljud och tugg. I vårt fall så tror jag att ljuden och huggen går lite hand i hand. Pga lite missförstånd har vi skapat oro. Därför måste jag jobba fram en säkerhet i ingångarna och verkligen backa tillbaka till basic för att bygga en ny fin grund.

Jag har tagit med mig så mycket efter den här helgen och främst har jag gått från en dålig tävling och en känsla av misslyckande till att snabbt hitta tillbaka till känslan och insikten av att även motgångar är bra erfarenhet i bagaget. Våga backa i träningen, gå tillbaka till grunder, fundera på belöningar och vad de faktiskt ger och inte ger och det viktigaste av allt, ha roligt!

Jag har lärt känna både mig och min hund ännu lite mer. Verkligen fått se vilken klippa Krim är som gång på gång även dag 4 i strålande sol och stekande värme jobbar på som ett monster och bibehåller både styrka & intensitet i både kropp & huvud. Han går ut och bara kör, ger allt och levererar.

Nu är jag mer taggad än någonsin till att stärka våra svagheter, bli något bättre, något vassare och utvecklas ännu lite mer.

Continue Reading

Bästa hejarklacken

Nu har gårdagens tävling lagt sig lite och jag har efter en del peppante prat, analysering & vidare planering valt att ta med mig allt det fina. Nu jäklar ska här laddas om så vi kan börja styra det här skeppet åt rätt håll!!

Gårdagens första runda bjöd först på väldigt fina kvarmoment med något svåra förhållanden som vi inte tränat på tidigare. Hundarna skulle lämnad ca 15 m från plankanten där vi förare sen skulle passera all publik och parkeringen för att gömma oss bakom ett plank. Hundarna hade alltså en massa publik som satt uppradad framför och stirrade på de. Krim tog situationen förvånansvärt bra, han som annars skulle kunna tycka detta är något påfrestande. Så det var gårdagens stora guldkorn.

Fritt följ: (8,5) I programmet gick vi in med en härlig känsla och gjorde ett utav våra bättre ff med personbästa på steg ff.

Zäta: (0) Ett skit snyggt zäta med jätte bra skiften, bara det att Krim körde på ”jag kan själv” och gjorde skiftena i fel ordning.

Inkallning: (10) Jätte fin!

Rutan: (10) Även den rakt igenom jätte fin!

Appdir: (7,5) Han har alltid super fint konskick och dirigeringen har sen första tävlingen fungerat 100% utav alla gånger. Sen tyvärr en stor lov och tugg i ingången.

Hoppapport: (5,5) Det stora plusset här är att jag verkligen var uppmärksam och som förare förde honom jätte fint. Därav några betyg alls istället för ännu rn trälig nolla. Han hoppa ut, nosa på en hatt innan han tog apporten, påväg in var han på g att springa bredvid hindret men jag han lägga på ett nytt ”hoppa” sen kom han av sig lite och efter han hoppat över så tänkte han hoppa tillbaka så jag fick lägga på även ett ”fot” kommando.

Vittring: (7) Han gjorde ett jätte fint avsök och tog snabbt rätt pinne. Men var något okoncentrerad och följde med mig runt vid utläggning av pinnar och sen en del tugg vid ingång.

Fjärr: (0) Vilken utveckling vi fått i fjärren. Alla skiften var jätte fina och han hade noll framåtflytt. Däremot sabbade jag helt och hållet genom att inte titta ordentligt på skyltarna utan istället bara göra, vilket resulterade i fel kommandon och därmed två uteblivna skiften. Samt att Krim även här jobbar en del själv och gör skiften så fort TL rör skylten.

Känslan när jag gick av planen var trots allt riktigt bra. Vi fortsätter jobba på fint tillsammans inne på planen. En del besvikelse på att han försöker ”göra själv” men det är bara ta hem och träna vidare på.

Vi laddade om i värmen och körde igen på em. Börjar gruppmomenten med en sketen nolla på sitt i grupp och går in på planen med en så där känsla.

Fritt följ: (7,5) Inte mycket sämre än från fm.

Zäta: (6) Igen fina skiften men missar tyvärr första. Och därmed känner jag att jag inte riktigt har han med.

Inkallning: (8) Fint stå. Lägger sig ej på ligg så får lägga på ett dk. Aldrig någonsin hänt tidigare.

Rutan: (7) Fin ut till kon, fin ut till ruta och vart djup och fin i rutan vid båda tillfällen. Däremot så när jag lagt han så blir han hög igen så jag får även där ge ett dk på ligg. Nu i efterhand så inser jag att jag gav han fel kommando där och det kan vara därför han vart ostadig/osäker i ligg.

Appdir: (8,5) Bibehåller fint skick till kon, fin dirigering men fortsatt tugg vid ingång. Och ljud!

Hoppapport: (9) Jätte fint och han hade fint sug på hinder på tillbakavägen trots att apporten hamnade ganska snett. Ljudar även här!

Vittring: (0) Lyfter fel pinne innan han byter och tar rätt.

Fjärr: (8) Super fina skiften och ett riktigt härligt avslut på ett rakt igenom crap program. Tänk bara om jag hade kunnat lära av mina misstag från fm och läst skyltarna. Även här en miss pga av jag börjar med att ge fel skifte, som jag snabbt rättar till.

Första gången någonsin så kliver jag av planen och känner att vi verkligen inte presterade så som vi egentligen kan. Den där goa känslan var som bortblåst. Faktorerna var säkerligen många. Men oavsett så måste vi jobba vidare på att klara alla dessa förhållanden så som att hålla en hel dag i värme (både hund och jag), orka två tävlingar på en dag etc.

Trots gårdagens känsla av misslyckande så ger det mig mer jävlar anamma och en spark i baken till att bli ännu bättre.

Hejarklacken däremot, den var helt förträfflig. Vilken jäkla känsla att få vistas på planen med en egen hejarklack som står vid sidan av med glada tillrop och peppande applåder. Ni är grymma tjejer! Och stort grattis till alls era fina prestationer på tävlingsplanen.

I em åker vi vidare till Talanglägret och samlar på oss en massa nya verktyg till framtiden.

Continue Reading

Roadtrip Eskilstuna-Örebro-Borås

Imorgon är det tävlingsdag, dubbla starter på Eskilstuna Hunddressyrklubb. Ser fram emot en härlig dag! Skulle resultaten sina så kan jag i alla fall lova att hejarklacken kommer briljera. Bara att få åka iväg med den känslan känns som en vinst i sig, vilket privilegium att ha så många fantastiska träningskompisar på en och samma tävling.

Tävlingskänslan inför imorgon känns bra. Träningen de senaste veckorna har var genomtänkt & välplanerad vilket resulterat i mycket bra träning med god känsla. Jag har lagt fokus på att förstärka stadga vid kommendering, nöta fjärren, släta inkallningar, belöning bakom rutan etc. Ingångarna kanske kommer vara crap, men då får de vara det.

Jag ska fortsätta hela vägen in på planen med samma härliga känsla som i träningen & sen kliva av planen och åka från tävlingsplatsen på samma sätt.

Efter tävlingen bär det av till Örebro över natten. Ser fram emot att spendera fredagen där tillsammans med vänner.

Fredag kväll ska vi installera oss i vårt rum på Väla Kursgård för en helg tillsammans med Talangtruppen. Den här helgen har vi ”tävlingsläger” med inoff. tävling på lördag fm, sen fortsätter helgen med enskilda samtal, föreläsningar & gemensam träning.

Vilken helg det kommer bli!

Continue Reading

Störning delux

Apropå det här med att även störningsträna oss förare. Igår hade jag med min son, snart fyra år, till klubben när jag skulle träna med Krim. Jag ställde fram en ganska svår bana med mycket koner, hattar & apporter och tänkte att jag skulle utmana Krim lite i att kedja zäta, apporteringdirigering, vittring & rutan. Frågar ni mig så vart träningen något rörig. Lilleman var som en liten gummiboll, mer högt än lågt och skulle helatiden vara mitt upp i. Både jag & Krim har vant oss vid att han ofta är med och gärna nära, men igår var det extremt. Även om jag hade något svårt att fokusera så leverera Krimsan på topp och gjorde en jätte fin kedja.

Här hittar ni filmen. Helt klart värd att se! (Länk till youtube) 

Idag inleddes dagen med träningstävling tillsammans med Terese & Anette. Det vart bara ett så grymt bra upplägg på hela träningen. Jag fick till mycket precis så som jag gjort på tävling de senaste gångerna, uppvärmning på parkeringen, kvarmoment, länkade hela eliten med kommentering men det bästa, att jag hade möjlighet att slänga in en belöning här och var. Jag belönade vid två tillfällen, i fotgåendet i zätat och transporten mellan app.dir och hoppet. Passade även på att överraska med lite annorlunda saker så som slät inkallning, utebliven inkallning i rutan & att fortsätta i fotgåendet med apporten kvar i munnen. 

Han gick grymt fint, härlig förväntan och höll ihop riktigt bra även i detaljerna. En riktig superträning!

Just ja, igår var vi iväg på ett litet möte. Ett möte som jag vid senare tillfälle berättar mer om. Håll till tåls! 

Nu lite valborgsfirande och middag med familjen & sen majbrasa. Trevlig Valborg! 

Continue Reading

High-five

DSC_3297

”Ditt bästa jag”

Tidigare i veckan var jag på föreläsning i tävlingspsykologi med Eva-Marie Wergård, en mycket rolig & inspirerande kväll som jag länge sett fram emot. Det blev en kväll med många skratt, djupa diskussioner & nya dörrar som öppnade sig. Jag tror vi alla gick därifrån med en nypa mer självförtroende och flera verktyg att börja applicera på verkligheten hemma, både i träning & tävling.

”Använd rätt energi i rätt läge”

” Bli medveten om dig själv”

Vi är experter på att störningsträna våra hundar, något sämre på att störningsträna oss själva. Vad händer med mig som förare när TL säger fel, när någon kommer och hälsar mitt i träningen, vid applåder, när det går fel etc. Likväl som vi tränar våra hundar på alla dessa störningar så behöver vi förare också klara det. Jag kan aldrig kräva utav min hund att befinna sig i ”bubblan” om jag själv inte kan fokusera på att hålla mig i bubblan.

”Våga vinna över dig själv”

Likväl som vi utmanar våra hundar så måste vi våga utmana oss själva. Våga se dina svagheter, våga jobba emot de, våga vinna över de. Våga gå ut på planen med känslan av att ni är bäst, du & din hund, och inget kan stoppa er.

” HIGH-FIVE”

Vi belönar våra hundar genom att förstärka de beteenden som vi vill ha. Jag skulle våga säga att majoriteten utav alla som tänar hund förstärker mer än vad de korrigerar. Men hur gör vi träningskompisar emot varandra? Där skulle jag nog kunna våga såga att det i de flesta fallen är tvärtom. Hur många gånger ber man inte kompisarna om att ”säg till om det blir fel skifte, säg till om han sätter sig snett, säg till om jag gör någpt fel etc” Ganska ofta va? Lek med tanken på om vi gör tvärtom, att vi bara belönar varandra, att vi bara ger varandra positiv feedback. Det är vetenskapligt bevisat att vi människor också lär oss snabbare att betinga det som är bra om vi får belöning för det som är bra. Ta nu ett träningspass att bara ge varandra positiv kredd.
Och testa att ge varandra en ”High five”! Känslan är rätt fantastisk va.

”Ta över situationen, andas lugnt”

Bestäm själv hur du vill ha det. Ta reda på vilket som är det bästa sättet för just dig att ladda under tävlingsdagen. Vi är alla olika och vill alla ladda på olika sätt. Likväl som våra hundar behöver ladda på olika sätt, en del behöver ligga i bilen, andra vara framme vid banan, gå en promenad, ut och springa etc. så har vi förare våra olika sätt. Det kanske inte alls är självklart att just jag vill sitta framme vid planen och vara social innan min start, jag kanske hellre går en promenad, sitter i cafeterian eller helt enkelt går och lägger mig i bilen.

Våga tala om för dina träningskompisar hur du vill bli bemött när ni kliver av planen.

”Att våga förlora är att våga vinna”

Håll samma attityd gnom hela programet, påverkas inte utav resultaten. Vi kommer hinna göra otaliga starter på tävlingsbanan och alla gånger kan vi inte vara bäst. Vi kommer även vara medelmåttiga och ibland till och med riktigt dåliga.

Allt det här är ord som är plockade ur mitt anteckningsblock hörda utav  Eva-Marie från föreläsningen. Som sagt, en riktigt bra föreläsning som jag varmt kan rekommendera.

Continue Reading