Ett tusen bitars pussel

Det här med att vara sjukskriven är inte riktigt min grej. Klantig som jag var så lyckades jag under en löptur för snart 2 veckor sedan snubbla på en rot och föll handlöst utan att hinna ta emot mig. Fallet resulterade i ett brutet revben och lite skrapsår. Ganska lindrigt endå måste jag säga! Så nu är jag sjukskriven fram till veckan efter midsommar, ska jobba 2 dagar och går sen på semster i 4 veckor. Så bortsett från att en fraktur i ett revben gör nå förbannat ont så ska jag inte klaga över att bara behöva jobba 2 dagar på hela 8 veckor, rena lyxen när det trotts allt är varma sommarmånader. Men jag blir sjukt rastlös av att inte kunna jobba lite!
Det finns alltså en hel massa potentiell träningstid just nu och stackars Krim har fått köra dubbla träningspass med både lydnad och vallning flera dagar på raken. Han klarar det riktigt bra och levererar fin uteveckling både på lydnadsplanen & i vallhagen.

Det är två veckor kvar till tävling och den här gången ligger stort fokus på att stärka attityd & få mer tryck i fjärren. Ett missat skifte kostar alldeles för mycket! Efter helgens kurs med Emma så har jag lagt om fjärr-träningen något och släppt lite på själva stadgan och istället boostat själva skiftet. Med hjälp utav en liten övning som jag fick med hem utav Emma som går ut på att Krim ska, när vi är klara, från både sitt/stå/ligg på hantecken, göra skutt bakåt och hamna i sittposition. Något svårt att förklara i ord. Jag tänker mig att jag i framtiden ska använda denna övning som en förberedelse till fjärren på tävling, men att jag på vägen arbetar ner hjälperna och att signalen bara kommer bli ett litet S-ljud från mig när förberedelsen är klar.

Jag har aldrig vart speciellt mycket för förberedelser till momnten. Jag har vart lite utav den skolan att ”hunden ska lärar sig att lyssna och gör den det så behöver den ingen förberedelse”, men jag har lärt mig att tänka om. Därför att jag med tiden sett att det på Krim faktiskt gett resutat och gjort att han hela tiden vart beredd på vad som komma skall. Lyssna kommer han behöva göra endå, Men förberedelserna ger mig just möjlighet att få honom i rätt aktivitetsnivå inför nästa moment. Om jag vill dämpa honom inför vittringen eller i det gär läget peppa han till fjärren och som med all träning så handlar det om att hanmna i rätt balans i vågskålen så att man med tiden inte dämpar eller peppar för mycket.

Tillbaka till själva fjärren så tänker jag att jag en tid framöver ska pröva att jobba fjärren mer tillsammans med andra moment, tex skicka till kon – göra en fjärr, skicka till rutan – göra en fjärr, ställa upp för att skicka på en apport – göra en fjärr, på så sätt kommer han få en helt annan aktivitetsnivå i fjärren och därmed blir skiftena renare på så sätt att han gör de med mer tryck. Att någon baktass rör sig lite mer än vanligt, det får vara ett tag.

Fjärren är lite av ett tusen bitars pussel, varje liten del ska passa in på precis rätt plats för att få resultatet helt. Skillnaden med fjärren är att det pusslet aldrig tar slut;)

Continue Reading

Kurshelg

Helgen har spenderats på kurs för Emma Willblad i dagarna två. Mycket skratt, korrigeringar utav förrarfel och extremt bra & inspirerande hundträning. 

Jag är lite inne i en period där jag kan känna att jag rent konkret inte vet exakt vad jag vill ha hjälp med. Mycket utav det jag behöver jobba vidare på har jag redan en fungerande plan på. Nu hade jag en del konkreta saker som jag visste redan innan att jag ville jobba med, annars är det just det jag gillar med Emma, att det räcker med att vi tittar på och diskuterar lite för att komma på andra möjligheter och se på saker med lite andra ögon.

Jag ville ha hjälp med fjärren där jag på senaste tiden tycker jag lagt stort fokus på att få till skiftena med lugn och säkerhet men jag har upplevt att jag saknar lite koncentration, vilket resulterat i att han snarare gör än lyssnar. Jag upplever han som något ofokuserad medan Emma mena på att jag har nog snarare jobbat lite för mycket stadga på honom vilket istället resulterat i att han bli lite för låst i skiftena och därmed kommer missarna. Som sagt, det är alltid nyttigt att få lite nya ögon på sin träning för att själv få lite nya tankar & idéer. Tanken nu blev istället att jag ska börja jobba med att ”låsa upp” han ur stadgan och få honom att jobba ännu mer skiften och därmed få attityden. Jag kan nämligen se en markant skillnad på om jag ställer upp och ska göra en fjärr jämfört med om jag skickar till ex rutan och gör en fjärr i den. I rutan har han fullt fokus, gör renare skiften & har helt rätt attityd. Vi fick med oss en övning där som innebär att få honom att tänka mer bakåt och att få lite mer attityd i skiftena. Tror det kommer ge fina resultat.

Tugget vid ingångarna i apporteringsingångarna, har ni säkert inte missat, att jag redan löst. Däremot har vi fortfarande kvar tugg vid ingången i vittringen. I vittringen har jag inte velat använda mig utav samma metod som jag gjort i apporteringen, där jag hetsat han i kamp och dragit upp han till max i kamplusten. Gör jag det i vittringen är risken bara att jag får en hund som blir slarvig och snabb i avsöket i vittringen, där jag vill ha en hund som istället är självsäker och vågar ta tid på sig. Vi fick med oss en rikgit bra övning hem där vi just nu jobbar med en blyertspenna i fiskelina. Tanken är att han sen, när han kommit på den lilla biten, ska plocka upp pennan från marken och att jag kan använda mig utav snöret och dra ur den om han börjar tugga eller blir slapp i hållandet. Jag kommer också lägga på ett ”håll” kommando för att kunna ha att påminna med vid ev senare tillfälle. 

Vi kollade även på det nya momentet runda inför kommande class 3 reglerna, ett moment som är fantastiskt roligt och som vi redan påbörjat. Vi jobbade vidare lite på det och fick lite tips och trix på fler övningar kring just det momentet. Mycket nyttigt! 

Backa i fritt följ finns också med i den nya reglerna och det har vi så smått börjat pilla med. Det är dock lätt att Krim blir forcerad och lägger på lite väl mycket utav backen. Det ska bli lösa med en lugnande hand på manken och att jag nu bytt fot att starta med. 

Blir lätt rabblande och mindre konkret exakt har övningarna ser ut vid sånna här tillfällen. Men jag ska verkligen försöka beskriva vidare ett moment i taget och hur jobbat vidare med de. Vägen från hur det ser ut idag till målbilden. 

Summa kardemumma så hade vi en rikgit trevlig helg och fick med oss många bra verktyg att jobba vidare med:)

Continue Reading

Att vinna över sig själv

Just nu är jag så sjukt imponerad över mig själv. Att jag lyckats vända alla mina tävlingsprestationer till något positivt istället för att belasta mig själv med allt som var negativt. 

Helt spontant så åkte vi igår på kvällstävlingarna på Tyresö BK, vi fick möjlighet att ta en kompis plats. Jag vet och har ju vid tidigare tillfälle sagt att Krim inte ska tävla så nära inpå, det har jag lärt mig sen i våras. Men jag var så sjukt sporrad på att åka därifrån i hopp om att ha lyckats med hopp-apporten. Om vi grejade det, då var jag nöjd! 

Vi kom till samlingen i sista sekund (till och med någon minut sent) och det var bara tre starter så det var bara att köra igång med andan i halsen. Kvarmoment på en gång och sen lyckades jag självklart med att dra startnummer 1. Jag var fortfarande lite lätt stressad när vi klev in på plan mer försökte verkligen samla ihop mig och fokusera. Kvarmomenten satt som en smäck. Fick ett litet avdrag för att jag drog till med ett dk på uppsittet i platsen (ville inte släppa igenom att han halvsatt) annars full pott. 

Känslan i programmet var inte alls det samma som det var i helgen. Jag fick ryta i med ett extra fot i en utav rakaträckorna i ff för att han inte alls kändes fokuserad (7). Zäta (8,5) inga större fel mer än ett något långt stå, inkallning (9), rutan (10), app.dir (9) och hopp-apporten (10). Vilken lättnad när vi satte det momentet. Inte en tvekan, utan precis så som det alltid borde flyta på. Gött att det satt! Vittringen (0), vet inte alls vad som hände där men det vart total fel. Han var inte ens på rätt en enda gång. Tänker ”en gång är ingen gång” och idag på träning satt det som en smäck tre ggr. Fjärren (7), samma miss idag som han gjorde i helgen. Han lyssnar & tänker inte utan bara gör själv vid skiftet ligg-sitt vilket istället blir ligg-stå. Det tar vi med oss hem och tränar på. 

Vi slutade på 253,5 poäng även igår och trots ännu ett program med ett nollat moment så känner jag att vi fick till bra träning. Jag valde att ge dk i både platsliggningen & fria följet och han visade på många otroligt fina bitar som han fortsätter leverera i på tävling efter tävling. 

”Hur känner du dig nu efteråt, känns det misslyckat eller kan du se det positiva?” Frågade en kompis mig igår efter tävlingen. Och vet ni vad, jag kunde med ärlighet svara att det kändes bra. Att jag inte är ett dugg ledsen, irriterad eller missnöjd över den där nollan eller de andra missarna som petade sig in. Just nu är jag helt inne i ett tänk där jag ser investering till framtiden, där jag tar med mig utvecklingsmöjligheter att jobba vidare på och verkligen gläder mig åt allt det som var fint. Att vi den här gången lyckades med hopp-apporten, den som faktiskt var det lilla målet med denna tävling. 

Det kommer med all säkerhet komma fler mentala svackor på vår resa men just nu kan jag inte vara annat än stolt över att jag verkligen vunnit en stor del över mig själv. 

Continue Reading

När träning ger resultat

Alltså wow. Vilken jäkla runda vi gjorde igår på Södertäljes nationalsagslydnad. Med fyra dagars vila för hunden & en spricka i ett revben på mig, inte bästa uppladdning, så kände jag bara att vi får göra så gott vi kan. Och vi gjorde så mycket bättre än det! 

Påväg dit laddade jag i bilen med peppande musik (musik gör så mycket för att hjälpa mig komma i rätt stämning) och mantrade för mig själv ”Vi har utvecklats sen förra tävlingen, vi kan det här!” Samtidigt som jag gick igenom en plan B och hade redo i bakhuvudet utfall att jag skulle behöva plocka fram något. 

Väl på plats började jag som vanligt, en promenad i skogen på 15-20 min och sen ett varv på tävlingsområdet innan samling. Det är vad både jag och Krim behöver för att känna oss lugna & trygga inför starten. Vi drog startnummer 9/11 och var andra gruppen kvarmoment. Sitt i grupp resulterade i en 10:a och på platsliggningen var han något ofokuserad när jag skulle lägga han ner så han missade mitt första kommando så det blev ett litet dk på nedläggandet, en 8:a på platsen då han också nosat en snabbis. 

Sen åkte Krim in i bilen och fick sitta där tills det bara var två hundar kvar innan oss. Då kissade vi en sväng och värmde upp med lite ff, zäta och fjärr innan det var vår tur. Tanken med uppvärmingen den här gången var att få han fokuserad och att lyssna på mig utan att gissa och göra själv. 

Så var det vår tur att gå in på plan och nu i efterhand så har jag hunnit reflektera över att jag var otroligt samlad och fokuserad redan när vi klev in, all nervositet var helt borta. Jag klev in helt och håller med känslan ”Vi kan det här & jag vet vad jag ska göra”. Sen bara gick allt utav sig självt. 

Klicka på varje moment för att se film (länk till youtube) 

Fritt följ: 8 – ej helt parallell i steg ff, sitter snett, ej parallell i språng. 

Zäta: 8,5 – något långt stå, trampar lite i sitt

Inkallning: 9 – tappar tempo på slutet, något snett avslut 

Rutan: 10 – Jätte fint!

App.dir: 10 – Fint!

Hopp-apport: 0 – hoppar ej tillbaka (det här momentet kan ge mig gråa hår just nu. På tillbaka vägen ser jag att han är på väg att springa bredvid så jag lägger till ett dk, varpå han släpper apporten och hoppar. Jag är nöjd med att jag lyckades driva igenom att han hoppa tillbak, sen var det ju bara synd att han släppte apporten på vägen) 

Vittring: 8 – tuggar!

Fjärr: 7 – fel skifte, extra kommando

Känslan vi hade tillsammans. Den var bättre än på någon utav våra tidigare tävlingar. Det bara flöt på och jag var 110% fokuserad genom hela programmet. Vid ett tillfälle, efter apporteringsdirigeringen, när jag såg 10:an och upplevde känslan av lyckad träning då han inte tog ett enda tugg på apporten, då var jag så glad att jag höll på att segla iväg. Väl till pass smög domaren in med en liten kommentar ”Håll kvar bubblan nu!”. Just där och då tog jag två sekunder till tanke, andades och samlade ihop oss igen. Sen körde vi på precis lika fint ända till slutet. 

Alla moment var inte fläckfria & det var långt ifrån perfekt. Men känslan av att kliva av planen när man tillsammans med sin lagmedlem vet att båda presterat på bästa tänkbara sett. Den känslan är helt oslagbar. Vi nollade hoppet, fick till en miss i fjärren och tugg i vittringen, missar som kostade oss många poäng. Men igår kunde jag, efter prisutdelningen och att få ha sett betygen, betygen som inte räckte till ett första pris, åka från tävlingsplatsen med precis samma euforiska känsla som jag hade både på planen och när jag klev av planen. 

Känslan & stoltheten i mig själv över att både jag och Krim sedan senaste tävlingen vuxit i oss själva. Att jag istället för att tänka betyg, helt och hållet lyckades tänka prestation och vågar känna mig mer än nöjd med prestationen. För långsiktigt är det inte betygen som precis ger oss ett första pris som kommer räknas, långsiktigt så är det kvalitén, erfarenheten & vi som stabilt team som kommer sätta 10:orna och det är precis det som krävs för att vi ska ta oss till vårt framtida mål. Den här hunden, han är min gud! 

Efter tävlingen fick vi fantastiskt fina lovord från domare Micke Ivanov & han verkligen påpekade hur samlade och fina vi såg ut på planen tillsammans. Vi fick allt att se så lätt ut. Hur fantastiskt är det inte att få så fina ord:D Och det kändes verkligen lätt igår, vi båda var i ett team. 

Continue Reading

Att vila sig i form är också en form

Den här våren har sprungit förbi & sommaren kom så snabbt att jag inte hann med. Fullspäckat är bara förnamnet! Jag har hunnit med att styra ihop två föreläsningar, anordnat en lydnadstävling, hållit i både en lydnad- & en viltspårkurs. Vart på två fantastiska Talangläger, hunnit debutera i elitklass och tävlat ännu några fler tävlingar. Gått igenom en rättsprocess med vårdnadstvist, jobbat mina vanliga 85% som undersköterska på akuten och hunnit med att vara både mamma och sambo. Det finns mer, men jag stannar där! Jag stannar nu och frågar mig om jag verkligen hunnit med att vara både mamma och sambo, om jag verkligen hunnit vara mig själv. 

Nu längtar jag efter mina 4,5 veckas semester men redan nu har jag lovat mig själv att sakta ner tempot. Att verkligen bara satsa på min egna hundträning och ge mer utav mig själv till min familj, det behöver både jag och de. 

Vi ska tävla på måndag och aldrig har jag vart så dålig på att tänka på tävlingsformen som jag är den här gången. Vi har tränat, absolut, en massa dessutom. Men nu, dagarna innan brukar jag ha en ordentlig plan, jag brukar fysa lite mer och påminna om svaga delar. Den här gången har jag inte hunnit det pga jobb, dop i Dalarna och för att jag prioriterade att min enda lediga kväll med sambon den här veckan, ta ett glas rosé på balkongen i sommarvärmen. Det ni, är den perfekta laddningen för mig den här gången. För om inte jag orkar och håller ihop på måndagen tävling, så kommer garanterat inte Krim göra det heller. Och vid det här laget kan han momenten och börjar till och med bli riktigt säker på de, så att vi inte hunnit påminna om det svaga, det får helt enkelt bära eller brista. Vi går ut och satsar på att genomföra ett program med för dagen vår högsta lägstanivå. 

Continue Reading

Rekat SM bana

Idag har vi fått den stora möjligheten att få träningstävla både grundomgången & kvalet inför SM i lydnad, som går av stapeln den 15-17 juli i Norrtälje. 

Funktionärerna behövde några testhundar som kunde köra banan för att de skulle kunna ta lite tider, kolla avstånd och vidare planera inför SM. Vi hade turen att få vara ett utav fyra ekipage som var med idag. Perfekt att få komma till en helt ny träningsplan, helt med tävlingsupplägg, bli kommenderad utav olika tävlingsledare och med många människor på planen. Det fanns också möjlighet att slänga in några snabba belöning lite här och var också. 

Första omgången, grundomgången, skedde i två ringar som gick parallellt med varandra. Det var precis samma upplägg som de körde när jag och Krim debuterade eliten tidigare i vår. En riktigt rolig bana. Krim var något störd i fjärren när de i ringen bredvid gjorde en inkallning precis brevid honom, alltså något att ta med sig och öva på inför framtiden. Annars gjorde han ett jätte fint program. 

Sen körde vi en andra omgång, kvalomgången, som gick i en stor ring. Också ett roligt upplägg som känns roligt att titta på. Mer om själva banan tänker jag inte avslöja;) Den här rundan gick Krim riktigt, rikgit bra. 

Det som kändes rakt igenom bra var att jag fick se fina resultat på vår träning under den senaste tiden. Alla apporteringar var så mycket bättre idag trots att de låg i kedja. Något omtag på ett par stycken men absolut inte en massa tugg som han brukar ha. I fria följet hade han mycket bättre kontakt och i zätat var han fokuserad, stadig och hade även där fin kontakt. Så jäkla gött! Desutom valde jag att starta direkt efter löptik för att passa på att träna på de svårigheten. Lätt som en plätt sa Krimsan och körde på utan minsta problem. 

Vad jag tar med mig som vi verkligen behöver träna mer på det är kommendering med nya människor. Det märks att han blir lite mer störd så fort det är nya människor för nära inpå på planen. Här skulle jag vilja att han känner sig mer trygg vilket i sin tur kommer resultera i bättre fokus och därmed bättre genomförande utav momenten. 

Jätte roligt att vi fick möjlighet att vara med idag. I år körde vi ett eget litet pre- SM, nästa år då är vi mer än redo för att fightas på riktiga SM! 

Continue Reading

Att ha siktet inställt på målet

Jag har haft hundar hela livet, familjehundar, ett gäng odrägliga som var mest ouppfostrade & drog i kopplet på promenaderna.
När jag var 14 år börjar jag träna och tävla agility med vår mellanschnauzer som drog ifrån planen så fort min mamma var med, ganska snart la jag ner alla aktiviteter med henne och så sent som när jag var 18 hade jag lyckat tjata till mig min alldeles egna hund. En blandras Border Collie/Rottweiler som jag prövade på det mesta med. Det tog oss 25 starter i Lydnadsklass 1 innan vårt LP 1 var i hamn. Ett kämpigt mål, men ett mål som vi uppnådde och som trots allt gjorde att jag köpte min andra hund och påbörjade träningen med honom. Redan där föddes mina tankar om att en dag kämpa mig upp till en pallplats på lydnads SM.

På vägen har jag hunnit ha både en & fler hundar som av olika anledningar gått bort i förtid och därmed har mina drömmar & mål malts ner till noll, om och om igen. Men livet är alldeles för kort för dåliga hundar och med facit i handen så ångrar jag inget utav alla de val jag gjort. Trots alla motgångar och kämpiga år med alla dessa hundar har jag någonstans haft kvar den brinnande glöden och ambitionen om att en dag ta mig till mitt mål och på vägen har målet hunnit växa sig större. En pallplats på lydnads SM har blivit till en pallplats på lydnads VM. Det är endå rätt fascinerande, hur ett mål, trots motgångar och nästan 3 års utebliven tävling för mig, resulterade i att växa ännu högre. 

För 1,5 år sen kom Krim hem till mig, till en början hade jag svårt att släppa han för nära inpå, han var ju ännu bara en rad utav alla dessa hundar som passerat.. Det var självförsvar, jag ville inte bli sårad ännu en gång. I början var jag skeptisk & väldigt negativ, min sambo och mina träningskompisar fick vid flertalet tillfällen höra ”han kommer aldrig lära sig det här”, ”han kommer aldrig ta apporten”, ”vi kommer aldrig kunna tävla” etc. etc. Ganska snart släppte de känslorna, vi lärde känna varandra, jobbade ihop oss till ett team och redan efter 4 månader hade vi startat vår första lydnadstävling med ett förstapris och efter det rullade det på ganska så bra, inom ett år var vi uppflyttade till elitklass i lydnad och lägre klass spår i brukset. En resa över alla mina förhoppningar! Och idag är han den absolut bästa utav de alla. 

Jag har alltid vart öppen och tydlig med mina mål med hundträningen & hela hundägantet. Är målmedveten och har gett mig f*n på att jag ska ta mig dit. Vägen hit har vart ganska tuff, på olika sätt och jag förväntar mig att den kommer fortsätta passera fler uppförsbackar, även om jag själv fördrar när det blåser medvind;) Jag har lärt mig nå oerhört mycket utav min resa och utan alla dessa uppförsbackar hade jag aldrig haft så mycket kunskap som jag har idag. Idag känner jag att jag äntligen har oddsen på min sida och att det finns både hopp & en chans att vi faktiskt tar oss till målet. Man måste ju trots allt sikta mot stjärnorna för att ta sig till trädtopparna! 

Än är det långt kvar på vår resa men känslan av att ha tagit sig så här långt, den är oslagbar. Att äntligen få vara uppe i elitklass och fightas, att faktiskt, för en gång skull kunna se sina mål på riktigt, att vägen är möjlig (om än lång & krokig) och att få dela dena resa med sin absolut bästa vän & lagkamrat det är så sjukt häftigt. Att vi av alla sökande, faktiskt är en utav de som har en plats i årets Talangtrupp, att vi lyckats med att ta ett första pris i elitklass, det är långt mycket längre än vart jag varit tidigare i min hundträning. Så även om vi kanske inte når hela vägen till en pallplats på VM så har jag i alla fall hunnit beta igenom en hel massa delmål på vägen. Och trots höga mål & ambitioner, en massa tid & hårt arbete och en jäkla massa jävlar anamma så har lydnadsträningen aldrig vart så rolig som den är idag. 

Summan av det hela: ge inte upp dina mål, tvivla varken på de eller dig. För så länge glöden kvarstår så finns det alltid chans för elden att börja brinna. 

Continue Reading

Tävlingsdags, fritt följ & zäta

Jag har anmält oss till tävling igen, bara en den här gången och fram till dess jobbar vi på att förstärka specifika delar. Sen efter den tävlingen blir det utvärdering, ny planering och sen ordentlig träning innan nästa start. Efter vårens intensiva tävlingsperiod så har jag lärt mig att det, just nu, inte är ett upplägg som passar oss. Vi behöver ha i alla fall 2-3 veckor mellan tävlingarna för att behålla kvalitén. Jag har känt lite under våren att vi tävling efter tävling tappat mer och mer utan allt det fina vi har. Men nu, efter några veckors träning så har vi hittat tillbaka och är taggade för en ny tävling att sikta på.

Just nu jobbar vi mycket med kontakten i fria följet. Positionen har vi och den är inget som jag vill ändra i, däremot önskar jag få bort fler kontaktdippar, dels för att det ser snyggare ut med kontakt och dels för att om han har mer fokus på kontakten så är chansen mindre till sneda sitt eller andra missförstånd. 

Här en film från i morse när vi tränar fritt följ (länk till youtube) 

Även i zätat måste jag vara mer konsekvent med kontakten, framförallt att han inte dippar i svängar eller vid upptag. Sedan har han en tendens till att börja fuska när han själv anser att han kan saker tillräckligt bra, därför har vi senaste veckan påmint om stadgan och att han endas får sluta upp med mig när han får kommando för det. 

Här en film från hur vi tränade zätat idag (länk till youtube) 

Continue Reading

Apporteringsträning & belöningstanke

Jag älskar snabba resultat, vem gör inte det liksom;) Redan i förrgår, vid första träningspasset där jag la om strategin & fokuset för våra apporteringsingsingångar, kunde jag se snabba resultat.

Jag har verkligen tagit med mig det Diana tipsade om på talanglägret. Att jobba ”muskler” och att verkligen tänkta på vilket sätt jag använder mina belöningar, vad jag vill få ut av de istället för att bara slentrianbelöna på samma sätt helatiden. Generellt tror jag att vi är rätt många som till en början lägger stor vikt i att lära in flera olika belöningar och belöningsord, men sen tappar vi lätt det, använder de olika belöningarna men tänker inte så mycket på varför eller vad de faktiskt ger för resultat i vår träning. Vi håller lätt tillbaka våra lite ”hetare” hundar istället för att utnyttja egenskaperna som vi kan få ut utav just de olika belöningslekarna.

Det jag gjorde med vår apportering var att börja med att fundera på vad det är jag vill ändra på, vad behöver förbättras? För det första så har vi någonstans på vägen skapat oss en osäkerhet & ett missförstånd som lett till både tugg och ibland även en del ljud och på det har ingångarna blivit riktigt kassa då han gärna glider in snett bakom mig. Jag har vart lite försiktig med att pilla i det här på ett tag då jag velat ha en ordentlig plan och verkligen analyserat vart bristen ligger. Belöningsförväntan? Osäkerhet? För hög aktivitetsnivå? Oviljan att släppa apporten? Eller bara okunskap? Osäkerhet & okunskap skulle jag säga i kombination med oviljan att lämna ifrån sig apporten. Så hur går jag vidare för att stärka dessa bitar?

De två senaste dagarna har jag testat med att dra upp han ännu mer i kamplusten, få ännu lite mer tryck i han och verkligen få honom att suga på leksaken. Jag har kampat gärnet med honom och sen skickat honom på apporten med villkor om att få leksaken och inte på vilket sett som helst utan vi verkligen äger leksaken tillsammans, kampat ihop, i kombination med att han ibland får vinna den. Det kanske låter oklokt att öka aktiviteten på en hund som redan ligger högt i aktivitet, men tanken är snarare att höja kamplusten i han. Jag vill få tryck och fokus på uppgiften och det är precis det resultat jag fått.

Han har de senaste två dagarna gjort 9/10 felfria ingångar (en var något sne) och han har vart i helt rätt balans och aktivitet. Svårigheten nu är att bibehålla honom där utan att få överslag och få en allt för het aktivitetsnivå. Ni vet, den berömda vågskålen, svårigheten & utmaningen med Tävlingslydnad.

På sidan av kommer jag jobba med själva avlämningsbiten, få honom att tycka det är minst lika häftigt att släppa apporten som att hålla den. Mer om det en annan dag.

Continue Reading

Välbehövlig vila

Vi har tagit några dagars vila, jag har kopplat av med familjen på spa & Krim har fått vara hemma med min lillebror. Gött att få vila upp sig och ladda batterierna lite efter en enormt intensiv vår. I nog med att jag lagt extremt mycket tid på min egna träning, så har jag också hålla i både en lydnadskurs på klubben och en viltspårkurs privat. Anordnad både föreläsningar och tävling på klubben och utöver det tagit hand om allt som behöver ros runt i hemmet. Nu har äntligen lugnet börjat lägga sig och jag har lovat mig själv att hösten ska bli något lugnare!

Igår var Krim hos Jessica Pelz på genomgång. Vi brukar besöka henne med ca 4-6 månaders mellanrum bara för att kolla av kroppen och se så inget onormalt har hänt. Sist vi var där var i januari/februari bara två dagar innan vi började medicinera honom mot anaplasma. Då var han väldigt orolig och visade tydligt på obehag i hela kroppen vid minsta beröring. Igår var han lugnare och hade inga problem med att Jessica kände och klämde. Några fynd gjorde hon, en del kvarstående sen tidigare och ett par nya. Bl.a. så har han en knuta vä rygg långt bak, hö bog/skuldra fram samt hö bog/bröst. Knutan framme vid bröstbenet är ett nyfynd och inget som oroar men vi ska jobba hemma med att hålla den borta och sen ska vi tillbaka till Jessica i augusti igen. Så otroligt skönt att allt såg bra ut och att det lilla vi hitta går att hålla efter själv hemma.

Träningsmässigt då, jo då ska vi hugga tag i och verkligen grotta ner oss i apporteringen igen. Vi ska jobba med att bara hålla fast och att kunna släpp direkt på marken på kommando. Fick tips på talanglägret om att jobba med toarulle, ett föremål som vid tugg blir väldigt tydligt när det är rätt eller fel. Så nu ska vi börja bara hemma med att hålla och att kunna släppa. Sen börja jobba om ingångarna, få de säkrare och rakare och därmed tror jag att stor del utav vårt tugg kommer försvinna. Så tråkigt med så många poäng som försvinner i tre moment pga lite tugg vid ingången. Ni ska få ta del utav apporteringsträningen så får vi se om toarullen och tydliga kriterier kan hjälpa oss att bli starkare!

Continue Reading