OCD i bogleden

I slutet på december var jag till veterinären med Krim och gjorde en röntgen av båda bogleder, detta pga att han under det senaste året visat på stelhet och en del ömhet i hö bog ffa när han reser sig efter längre vila. Under två tillfällen 2016 blev han behandlad med antibiotika mot misstänkt fästingsjukdom, frågar ni mig idag, med röntgensvaren i min hand, så var det helt fel. Jag tror inte han haft varken borelia eller anaplasma!

I fyra veckor fick jag vänta på en tid till en ortopedspecialist som skulle tolka bilderna och sen göra en ny bedömning. Jag hade mina misstankar och så klart har oron vart maxad då jag egentligen inte alls vetat vad prognosen skulle bli. Efter en del turer med att få snabbare tiden hos rätt veterinär så äntligen fick jag en tid till Ole Frykman, dit jag velat från förta början. 

I förra veckan var det dags för Ole att klämma, känna och kolla på Krim, bedöma bilder och komma med domen. Och mycket riktigt, som jag misstänkte, så har Krim en OCD (osteocondros) i höger bogled. Mest troligt har den gett sig till känna långt innan han flytta in hos mig, vanligast är att de blir aktivt halta runt 4-6 månader och att man då går in och opererar för att plocka bort den lilla broskbiten som då lossnat och skapar smärta. Men i och med att han aldrig vart halt på ett tydligt sätt så har det vart extremt svårt att ens se det. 

Genom att bara titta på bilderna så kunde inte Ole svara på om biten redan lossnat och kroppen därmed tagit hand om den eller om den fortfarande ligger kvar i läge och kanske lossnar längre fram i tiden. Man kan dock se tydliga pålagringar i bogleden också, vilket skulle kunna tyda på att det i tidigare stadie vart en pågående proces i bogen och idag är det därför svårt att säga om det är ocd:n eller pålagringarna som påverkar rörelsemönstret 

I och med att Krim är en aktivt tävlande hund och fortfarande har framtiden för sig så gav Ole mig två allternativ. Det ena alternativet var att nu göra en artroskopi, gå in i leden och se hur det ser ut, skrapa rent om det behövs och sen rehab på det. Det andra var att anta och hoppas på (vilket i det här läget är mest sannolikt i och med de redan tydliga pålagringarna) att biten redan lossnat och kroppen därmed har tagit hand om det själv, köra på honom som vanligt i träningen och skulle han i framtiden visa på hälta så kan man då välja att göra en artroskopi för att gå in och skrapa rent i leden. Vi diskuterade och pratade länge fram och tillbaka. Om jag kör på han tills han börjar halta, kan det bli värre då? Vilka är riskerna med op? Fördelar/nackdelar?! Nej, en ocd blir inte värre av att man belastar den. Det som däremot är farligt är just om man fortsätter belasta hunden trots hälta för då blir det inflammation i mjukdelarna som kan leda till skador i både muskler, leder, ligament etc. Men så länge hunden är besvärsfri, inte visar på tydlig hälta eller smärta, är fortsatt jämnt musklad så är det inget som blir värre under aktivitet. Däremot finns det ju redan en skada med pålagringar i bogen så så klart kommer det alltid finnas en defekt i den. 

Jag har valt att köra på! Om det i framtiden sen visar sig att han börjar halta, då blir det operation. Men det kan ju också vara så att han kan leva ett aktivt liv helt utan att biten lossnar och då slipper vi operation överhuvudtaget och allt vad det innebär med rehab. 

Däremot har jag tänkt om min träning en del. Målet är fortsatt det samma, men jag har tex valt att inte valla något mer med han, mer än att han kan få vara med och flytta fåren vi ev behov och kommer vara extremt noga med att aldrig köra fys och hårt lydnadspass under en och samma dag och det blir inga fler ”bara för att det är roligt att träna” träningspass. Utan alla pass ska vara väl planerade och genomtänkta. 

Så klart är det skit med ocd. Men vi har fått klartecken så vi kör. Mot stjärnorna!! 

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *